nikkalaby

Jag antar att många bybor, speciellt barnen, börjar tappa tron på att en lekpark någonsin blir av. Hur naiva var vi väl inte alla när projektet var i sin linda, 2015? Att föräldrarna kunde göra markarbetet, var ett förslag som kom upp på ett av de första mötena som hölls i Byagården. Själv våndades jag och undrade om kostnaderna skulle överstiga 400 000 kr? Och hur skulle vi ha råd att betala 10 % av det? Med en titt i bakspegeln, blir man smått munter när man betänker hur lite vi visste och kunde. Och hade jag vetat då hur mycket av min energi som skulle gå till detta projekt, vete fåglarna om jag skulle ha fortsatt. Det är tur ibland att man är så okunnig.

Markarbetet visade sig inte kunna göras av vem som helst och framför allt finns det bara några få företag i norrbotten som har behörighet att sätta ihop lekutrustningen. Allt eftersom projektet har fortskridit har nya kostnader lagts till, som man kanske inte tänkte på från början. Vi ville inte ens börja skriva en ansökan, innan vi hade fått klart för oss att vi skulle ha råd att betala egenavgiften på dryga 70 000 kr. Det tog ett bra tag, men med hjälp av idoga föräldrar, samlades pengarna in i form av bidrag från företagare och privatpersoner. Eftersom Byaföreningen inte kommer att äga lekparken, det kommer Haparanda kommun att göra, ansåg vi att kommunen skulle begära in anbud för markarbete m m. Personligen kände jag att det var något jag absolut inte behärskade och det kunde bli hur fel som helst. Jag fick hjälp av vår, nu föräldralediga, landsbygdsutvecklare Jessica Wennberg att skriva ansökan. Och det var inte så lätt upptäckte jag, trots att jag annars har ett ganska gott förhållande till det skrivna ordet. Efter detta "förarbete" i dryga året, skickades vår första ansökan in i slutet av januari i år. Tyvärr ville länsstyrelsen ha en hel del kompletteringar, som jag fick hjälp med av bl a Gun-Britt Klippmark (som vikarierar Jessica). Sedan kom nästa bakslag. Habo, som äger tomten där vi beslutat att placera lekparken, vill inte upplåta den till detta ändamål. Tomten ingår i detaljplanen och bör bebyggas. En lekpark räknas inte som bebyggelse. Vi har således flyttat ner lekparken till nästa tomt, som ägs av Haparanda kommun och fått bygglov beviljat. Men det var många hetsiga diskussioner som föregick flytten. Den första placering är den absolut bästa för en lekpark, men den nuvarande ska nog bli bra den också.

 

När så detta dilemma var löst, fick jag ett telefonsamtal av vår handläggare på länsstyrelsen. I ansökan ingår ett utegym i anslutning till lekparken, men bidrag till detta kunde inte länsstyrelsen bevilja eftersom detta tillhör en annan kategori, fritid och idrott, och dessa pengar var redan slut. Vidare hade hon ett ytterligare skäl till varför vi ej kunde få pengarna: kommunen ägde marken och lekparken och skulle egentligen vara de som skulle stå som huvudansökare. Gun-Britt och Jytte åkte då ner till länsstyrelsen i Luleå för att träffa handläggaren irl så att säga, och förklara hur det hela ligger till och varför kommunen ej kan ansöka (bl a har kommunen i år ett miljonprojekt på gång i Haparandahamn). Nåväl, problemet löste sig och vi har fått begära nya anbud för hela lekparken, p g a mindre yta, bortplockat utegym och annan placering.  

 

Under veckan har jag suttit och justerat ansökan, så att den ska stämma med nuvarande kostnader. Och det var stundtals ganska jobbigt eftersom jag var sjuk och huvudet kändes som en jättestor bongotrumma emellanåt. Men jag gjorde mitt bästa och ansökan och budgeten är granskad och godkänd. I torsdags skickade jag in den för 3:e gången och vi får nu hålla tummarna att inget saknas eller misstämmer. Tredje gången gillt, säger man och vi hoppas att det inte bara är ett uttryck.

/ Anita Lindgren, ordförande Nikkala Västra Nikkala Byaförening