Hänt i byn!
Det är meningen att denna blogg ska vara en liten krönika över händelser i byn, och i omgivningarna. Med en personlig, humoristisk tusch. Så har jag tänkt mig det i alla fall. Få se vad det blir. Tänkte skriva när andan faller på, och när det har hänt nåt av värde att rapportera om. Kommer ofta på saker att skriva om när jag är ute och motionerar, eller sliter med städning eller matlagning.
Det är inte klokt vad våren kom fort. Våren och våren förresten. Här uppe har vi ingen vår. Vi har vårvinter och sen blir det sommar. Möjligtvis kan det hinnas med en liten vår däremellan. En liten en, högst en vecka lång.
Från ena dagen till den andra var jag tvungen att sätta på "sommardäcken" på mina gångstavar.
Det är inte ens en månad sedan vi hade pimpeltävling i Haparanda Hamn. Då var det ännu full vinter, och absolut inget vatten på isen. För alla hågade pimplare och andra besökare, serverades ärtsoppa och grillad hiilos, kaffe och saft. Dessutom stod två av föreningens damer och gräddade plättar över öppen eld.
Tänk att denna sport kan dra så mycket folk. Personligen har jag svårt att sitta stilla så länge och hålla i en pinne,
men det finns många proffs-pimplare, som gärna deltar. Och uppenbarligen är det nog rätt så avkopplande och framför allt blir man tjusigt brunbränd i ansiktet. Jag har funderat på om man inte kunde modifiera tävlingen lite.
En variant kunde utföras med lite mer stress, och fart och fläkt. Man kallar den för "skidpimpling" och den går ut på att det hela tiden ska finnas ett pimpelhål för lite så att en deltagare blir utslagen. När startskottet går ska pimplarna åka skidor till färdigborrade hål (ett färre än antalet deltagare), och den som blir utan är ute ur tävlingen. Sedan får dom ett antal minuter på sig att pimpla, och sedan fortsätter racet. En sådan tävling skulle nog bli mer spännande. Och så kunde man fortsätta tävlandet med tillagning av fisken, t ex "landskamp i fisksoppa". Själv skulle jag nog delta med "Marsalk Mannerheims Seljanka". Den skulle garanterat vinna, för det är världens godaste fisksoppa. Den innehåller både lax (eller vad man nu råkar ha för fisk), kapris, räkor, dill, tomatpuré, saltgurka, potatis och en klick smetana. Mums fillibabba! Jag och gubben lagade en gång 15 liter av den soppan, till vår årliga sommarfest i Piikikivi. Vi var 16-17 personer som skulle äta av soppan. Många av måltidsgästerna var barn. Och allt som blev kvar, när alla hade ätit, var en halv djuptallrik med soppa.
Kanske man kunde hitta på någon ny kategori lagom till sommarens "folkfest". Förresten, firar Byaföreningen 10 års jubileum, i år. Hur vi ska fira det har vi inte riktigt klart för oss ännu, men vi har i alla fall bokat "Sääskisafari" till den 11 juli.
Den 1 april brann Nikkalas gamla lågstadium ner till grunden. Vad som orsakade branden, är inte känt. Branden fick ett våldsamt förlopp och närliggande byggnader var hotade, p g a den starka vind som blåste den kvällen.
Som skola var den i bruk till mitten av 70-talet, men nu användes den som industrilokal. Ett tag, användes lokalen som rep-lokal för Nikkalas dåvarande rockband. Och då blev den en samlingspunkt för oss ungdomar. Mycket roligt hände där, allt kan inte omnämnas i skrift, men för majoriteten var det rätt så oskyligt. Okej, vi tjuvrökte, nästan varenda en av oss. Men det är inte många av oss som höll till där (och som fortfarande lever) som röker idag. Däremot diggades det rockmusik, och jag tror inte att så många av oss diggar rockmusik längre. Jag är nog en av de få. Och ingen blev rockstjärna heller.
Vi gick ettan och tvåan där också. Och när jag tänker på den tiden så tänker jag på "Pruntibulla". Hon domderade sin klass, som en militär. Hon pekade med hela handen och gick lös på katedern med pekpinnen när hon blev arg. Men hon lärde oss sjunga. Det fanns inte en enda unge i klassen som inte kunde sjunga. Och dessutom lärde vi oss alla psalmer utantill. I matsalen satt hon i ena änden av långbordet och höll handen över barmen när hon slevade i sig maten. Antagligen var hon rädd för att tappa nåt i urringningen. Man var tvungen att fråga henne om lov, om man inte orkade, eller kunde, äta upp allt på fatet. Det ni dagens bortskämda ungdomar! Det låter som om vi gick skola på 1800-talet och inte på 60-talet, eller hur? Men trot eller ej, "Pruntibulla" var en ganska omtyckt lärare.
Nu är det bäst att sluta för ikväll, innan man går vilse i minnenas labyrint.
Det är inte klokt vad våren kom fort. Våren och våren förresten. Här uppe har vi ingen vår. Vi har vårvinter och sen blir det sommar. Möjligtvis kan det hinnas med en liten vår däremellan. En liten en, högst en vecka lång.
Från ena dagen till den andra var jag tvungen att sätta på "sommardäcken" på mina gångstavar.
Det är inte ens en månad sedan vi hade pimpeltävling i Haparanda Hamn. Då var det ännu full vinter, och absolut inget vatten på isen. För alla hågade pimplare och andra besökare, serverades ärtsoppa och grillad hiilos, kaffe och saft. Dessutom stod två av föreningens damer och gräddade plättar över öppen eld.
Tänk att denna sport kan dra så mycket folk. Personligen har jag svårt att sitta stilla så länge och hålla i en pinne,
men det finns många proffs-pimplare, som gärna deltar. Och uppenbarligen är det nog rätt så avkopplande och framför allt blir man tjusigt brunbränd i ansiktet. Jag har funderat på om man inte kunde modifiera tävlingen lite.
En variant kunde utföras med lite mer stress, och fart och fläkt. Man kallar den för "skidpimpling" och den går ut på att det hela tiden ska finnas ett pimpelhål för lite så att en deltagare blir utslagen. När startskottet går ska pimplarna åka skidor till färdigborrade hål (ett färre än antalet deltagare), och den som blir utan är ute ur tävlingen. Sedan får dom ett antal minuter på sig att pimpla, och sedan fortsätter racet. En sådan tävling skulle nog bli mer spännande. Och så kunde man fortsätta tävlandet med tillagning av fisken, t ex "landskamp i fisksoppa". Själv skulle jag nog delta med "Marsalk Mannerheims Seljanka". Den skulle garanterat vinna, för det är världens godaste fisksoppa. Den innehåller både lax (eller vad man nu råkar ha för fisk), kapris, räkor, dill, tomatpuré, saltgurka, potatis och en klick smetana. Mums fillibabba! Jag och gubben lagade en gång 15 liter av den soppan, till vår årliga sommarfest i Piikikivi. Vi var 16-17 personer som skulle äta av soppan. Många av måltidsgästerna var barn. Och allt som blev kvar, när alla hade ätit, var en halv djuptallrik med soppa.
Kanske man kunde hitta på någon ny kategori lagom till sommarens "folkfest". Förresten, firar Byaföreningen 10 års jubileum, i år. Hur vi ska fira det har vi inte riktigt klart för oss ännu, men vi har i alla fall bokat "Sääskisafari" till den 11 juli.
Den 1 april brann Nikkalas gamla lågstadium ner till grunden. Vad som orsakade branden, är inte känt. Branden fick ett våldsamt förlopp och närliggande byggnader var hotade, p g a den starka vind som blåste den kvällen.
Som skola var den i bruk till mitten av 70-talet, men nu användes den som industrilokal. Ett tag, användes lokalen som rep-lokal för Nikkalas dåvarande rockband. Och då blev den en samlingspunkt för oss ungdomar. Mycket roligt hände där, allt kan inte omnämnas i skrift, men för majoriteten var det rätt så oskyligt. Okej, vi tjuvrökte, nästan varenda en av oss. Men det är inte många av oss som höll till där (och som fortfarande lever) som röker idag. Däremot diggades det rockmusik, och jag tror inte att så många av oss diggar rockmusik längre. Jag är nog en av de få. Och ingen blev rockstjärna heller.
Vi gick ettan och tvåan där också. Och när jag tänker på den tiden så tänker jag på "Pruntibulla". Hon domderade sin klass, som en militär. Hon pekade med hela handen och gick lös på katedern med pekpinnen när hon blev arg. Men hon lärde oss sjunga. Det fanns inte en enda unge i klassen som inte kunde sjunga. Och dessutom lärde vi oss alla psalmer utantill. I matsalen satt hon i ena änden av långbordet och höll handen över barmen när hon slevade i sig maten. Antagligen var hon rädd för att tappa nåt i urringningen. Man var tvungen att fråga henne om lov, om man inte orkade, eller kunde, äta upp allt på fatet. Det ni dagens bortskämda ungdomar! Det låter som om vi gick skola på 1800-talet och inte på 60-talet, eller hur? Men trot eller ej, "Pruntibulla" var en ganska omtyckt lärare.
Nu är det bäst att sluta för ikväll, innan man går vilse i minnenas labyrint.
