En svala gör ingen sommar....men två!
I början av denna månad upptäckte jag några konstiga prickar på en list, under mitt altantak. Jag studerade dessa och undrade vad det var för något, när två svalor kom inglidande under taket, limmade fast två nya "prickar", kvittrade och flög iväg.
"Nähä, den gubben går inte", tänkte jag. Inte vill jag ha ladusvalor precis ovanför mitt köksfönster. Det är fina fåglar, och roligt att man ser dessa återigen, men dom skräpar ju så in i h-e. Inte precis något man suktar efter när man sitter på sin altan med kaffekoppen.
Så jag började sopa bort deras bo. Och efter en lång stund var de där igen. Och limmade nya "prickar". Förmodligen flög de till Revonniemi och hämtade lera för ändamålet. Och det var ju onekligen synd om dem, men vad ska man göra? A woman´s got to do what a woman´s got to do. Jag sopade och de byggde. I nästan tre dagar! Inte hjälpte det att jag förklarade för dessa kvittrande turturduvor att hyran ovanför mitt köksfönster var alldeles på tok för dyr. Mamma upplyste mig om att svalorna förmodligen skulle lägga sina ägg på listen, ovavsett de hade fått ihop nåt bo eller ej. Så det blev till att ändra taktik.
Med hjälp av den längste av mina söner, fäste vi remsor av aluminiumfolie under altantaket. Jag åsåg hur de kom flygande. De hade t o m hämtat förstärkning. Det var plötsligt 4 svalor, som skulle in under altantaket. Men så fick de syn på aluminiumremsorna och tvärvände. Ungefär som 4 spitfire plan. Och sen har vi inte sett till dem mer. Hoppas att de hittade ett bättre ställe att bygga bo på. På mig blev de så sura, att de t o m har slutat sitta och kvittra på telefontråden vid huset.
Men familjens fågelproblem var inte slut där. En väldigt djärv kråka har terroriserat oss hela sommaren. Jag skulle tro att någon av mänsklig natur, har haft kråkan som husdjur tidigare och släppt den lös när man blivit less på den.
En dag, när regnet hade gjort ett uppehåll och solen gjorde ett av sina sällsynta besök, beslutade vi oss för att grilla fläskfilé. Maken la filébitarna i marinad några timmar före själva grillningen, som han alltid brukar göra. Själv gjorde jag i ordning klyftpotatis, sallad och sås och tog fram en flaska rosévin. När grillen hade rätt temperatur, lades grillspetten på gallret och maken fick för sig att han kunde gå och duscha medan spetten bryntes. Och varken jag eller sonen, kom på idén att man kanske skulle vakta grillen, i den händelse att objudna gäster skulle invadera. Maken var inte lång stund i duschen, men när han kom ut igen fick han se en ovälkommen syn. Kråkan lyfte med en bit fläskfilé i munnen. Den attans fågeln hade satt sig på grillgallret och tagit en bit fläskfilé från ett grillspett. Trots att grillkolen flammade upp i lågor varje gång fett droppade ner från spetten! Antingen var kråkan väldigt intelligent eller oerhört korkad. Hur som helst hade den tur och vi otur! Eftersom vi inte visste om den hade pickat i alla köttbitar, slängde vi hela rasket. Som tur var hade vi köpt en fläskfilé till, i den händelse resten av barnaskaran skulle dyka upp till middagen. Men den blev inte lika lyckad, eftersom den inte kunde ligga i marinad lika länge.
Men nu har vi lärt oss. En av oss står alltid på pass vid grillen. Ty hotet kommer från ovan!
"Nähä, den gubben går inte", tänkte jag. Inte vill jag ha ladusvalor precis ovanför mitt köksfönster. Det är fina fåglar, och roligt att man ser dessa återigen, men dom skräpar ju så in i h-e. Inte precis något man suktar efter när man sitter på sin altan med kaffekoppen.
Så jag började sopa bort deras bo. Och efter en lång stund var de där igen. Och limmade nya "prickar". Förmodligen flög de till Revonniemi och hämtade lera för ändamålet. Och det var ju onekligen synd om dem, men vad ska man göra? A woman´s got to do what a woman´s got to do. Jag sopade och de byggde. I nästan tre dagar! Inte hjälpte det att jag förklarade för dessa kvittrande turturduvor att hyran ovanför mitt köksfönster var alldeles på tok för dyr. Mamma upplyste mig om att svalorna förmodligen skulle lägga sina ägg på listen, ovavsett de hade fått ihop nåt bo eller ej. Så det blev till att ändra taktik.
Med hjälp av den längste av mina söner, fäste vi remsor av aluminiumfolie under altantaket. Jag åsåg hur de kom flygande. De hade t o m hämtat förstärkning. Det var plötsligt 4 svalor, som skulle in under altantaket. Men så fick de syn på aluminiumremsorna och tvärvände. Ungefär som 4 spitfire plan. Och sen har vi inte sett till dem mer. Hoppas att de hittade ett bättre ställe att bygga bo på. På mig blev de så sura, att de t o m har slutat sitta och kvittra på telefontråden vid huset.
Men familjens fågelproblem var inte slut där. En väldigt djärv kråka har terroriserat oss hela sommaren. Jag skulle tro att någon av mänsklig natur, har haft kråkan som husdjur tidigare och släppt den lös när man blivit less på den.
En dag, när regnet hade gjort ett uppehåll och solen gjorde ett av sina sällsynta besök, beslutade vi oss för att grilla fläskfilé. Maken la filébitarna i marinad några timmar före själva grillningen, som han alltid brukar göra. Själv gjorde jag i ordning klyftpotatis, sallad och sås och tog fram en flaska rosévin. När grillen hade rätt temperatur, lades grillspetten på gallret och maken fick för sig att han kunde gå och duscha medan spetten bryntes. Och varken jag eller sonen, kom på idén att man kanske skulle vakta grillen, i den händelse att objudna gäster skulle invadera. Maken var inte lång stund i duschen, men när han kom ut igen fick han se en ovälkommen syn. Kråkan lyfte med en bit fläskfilé i munnen. Den attans fågeln hade satt sig på grillgallret och tagit en bit fläskfilé från ett grillspett. Trots att grillkolen flammade upp i lågor varje gång fett droppade ner från spetten! Antingen var kråkan väldigt intelligent eller oerhört korkad. Hur som helst hade den tur och vi otur! Eftersom vi inte visste om den hade pickat i alla köttbitar, slängde vi hela rasket. Som tur var hade vi köpt en fläskfilé till, i den händelse resten av barnaskaran skulle dyka upp till middagen. Men den blev inte lika lyckad, eftersom den inte kunde ligga i marinad lika länge.
Men nu har vi lärt oss. En av oss står alltid på pass vid grillen. Ty hotet kommer från ovan!
