nikkalaby

Igår arrangerades Nikkala-dagen för andra gången på företaget Arctic Wood´s område. Arrangörer är familjen Kämäräinen som äger företaget, och de har haft hjälp av många andra. Ingen nämnd och ingen glömd. Ett ypperligt gäng och ett ypperligt arrangemang. T o m vädret var med på noterna, nåja nästan i alla fall. Lite småregn och blåst, men överlag var det soligt. En överraskning, för mig i alla fall, var att hitta en bastubutik, inne i Artctic Woods lokaler. Där fyndade jag både tjärtvål och tjärschampoo. Produkter av tjära är speciellt bra, förutom den goda doften de sprider, om man lider av eksem, mjäll och torr hud. T o m molusker kan behandlas med tjärtvål, har jag hört av en god vän som lyckades få sitt barnbarn fri från detta med just sagda tvål.

Dessutom fyndade jag mössor, armband och den berömda Rypsoljan från Pesulas Lantbruk i Kukkola. 

 

Väl hemma igen lyckades jag, med hjälp av maken, dra igång gräsklipparen för första gången denna sommar. Eftersom min tomt till stor del består av naturtomt, består min s k gräsmatta till största delen av kvickrot. Och den växer kvickt och nästlar in sig i varenda typ av odling som man kan tänkas få för sig att plantera. Därför håller jag på att avveckla det mesta av de få blomland jag tidigare haft. Kvickroten vann! Det är lättare att odla i kruka. Blommor som växer vilt på ängar och i diken, har jag försökt flytta från blombänken till områden på tomten där de får sprida sig hur de vill.  Lupiner, aklejor och riddarsporre. Den sistnämnde tror jag inte hör till den kategorin, men den verkar trivas på min tomt och trivs bäst utanför blomlanden. Så min tanke var att den kanske trivs när den får föröka sig hejvilt. Och dessutom har den nog ett förhållande med kvickroten, de verkar trivas ihop. Där kvickroten växer bäst, sticker också riddarsporrar upp. Få se om det blir några kvicka riddarsporrar framöver? Hybriden "kvick-sporre", ej att förväxla med "hetsporre". 

Gräset hade växt så in i norden, på vissa ställen. Inte konstigt, så mycket som det regnat hela våren och försommaren. Vår "nya" gräsklippare är jag väldigt förtjust i, eftersom den klipper gräset bättre än de förra vi haft. Dessutom är den framhjulsdriven, och att säga att jag "galopperar" efter gräsklipparen är nog att överdriva det hela en aning. Visserligen gjorde jag så den första sommaren vi hade den ystra tingesten, men nu har jag lärt mig att mästra den.

 

Nikkala-dagen övergick i Nikkala-kväll med PUB i hamnmagasinet i Haparandahamn. Arrangör för detta var Ponde Kök och Bar. Trots att detta evenemang kolliderade med hårdrock-galan som Ponde stod som värdar för i Haparanda, var det många Nikkalabor som valde hamnen istället för Happis. Trubadurer spelade gamla godingar och "gamla godingar" svängde sina lurviga på dansgolvet som en gång tillverkats just för dylika arrangemang i denna lokal. Kvällen var vacker men lite kall. Med långkalsong och tröja under jackan och värme innanför västen, gick det bra. Och detta medförde att inga myggor gick att skåda så långt ögat kunde se. Men däremot kunde man skåda kustbevakningens jagare, förtöjd vid piren. 

 

Trevlig kväll tog slut något tidigare än annonserat. Ölen tog slut, växeln tog slut och musiken likaså. Före klockan 24:00 stängdes portarna och ett något slokörat gäng, började röra på sig till vidare äventyr. Själv hade jag sköna skor eftersom jag tänkt promenera hem och likaså min dotter och vi tog till apostlahästarna hela vägen till elljusspåret, när vi kom underfund med att "helskotta vad kallt det är". Och då ringde vi efter skjuts. Kvällen blev inte så sen m a o, så idag kan man fortsätta med gräsklippning och annat trevligt.

 

Förresten fick jag höra att jag varit för snabb att skriva om mina gamla önskemål angående "trafik-kunskap" på schemat vid höstterminens början. Det visade sig att det redan bedrivs sådan verksamhet i Nikkala skola. Och det var ju en positiv nyhet. Det är så länge sedan mina äldsta barn var elever på skolan och jag själv var i mitt ässe och som mest "rabiat" när det gällde trafiksituationen i byn och runt skolan, att jag av bara farten tog för givet att allt är som det brukade vara. Men tji fick jag. Ibland blir man glad när man har fel och detta är ett sådan tillfälle.

 

Detta är ju en pesonlig blogg. Med mina reflektioner, tankar, iakttagelser och minnen. Riktad till Nikkalabor men också till utflyttade bybor, sommargäster och personer med intresse av att läsa vad som hänt och händer i byn. Detta är inte en tidning och jag är ingen journalist. Om någon tagit illa vid sig av det jag skriver ber jag så mycket om ursäkt. När jag skriver använder jag ofta humor, min typ av humor, i den här typen av alster. Som inte passar alla, det vet jag. Men vems humor gör det? Nåväl, det jag skrev var inte kritik av någon, det handlade om gågna tider och nya farthinder. 

 

Appropå farthinder, så ser jag med spänning fram emot hur det kommer att fungera när de väl är på plats. Trafikverkets personal, som var med och mätte och bedömde, är ju de som har erfarenhet av hur dessa ska se ut och placeras. Allt blir nog bättre än det som är nu, hoppas vi på i alla fall.

 

Nä nu tror jag att jag ska försöka kamma mig (och kanske ta en huvudvärkstablett. Det fordras efter en kväll när man haft för roligt), ta mig i kragen och gå ut och dra igång den ystra tingesten och fortsätta mitt jobb med att tämja min kvickrotsmatta.