God fortsättning på 2008!
Så har årets slut passerat. Först kom julen, med halka och slask om vartannat. Sedan kom nyårshelgen med bomber och granater.
Julottan på juldagen var välbesökt, som alltid. Vi morgonpigga besökare fick höra guds ord och dricka kaffe och äta hembakat kaffebröd. Dessutom överraskade prästen Ari Niskala oss besökare, med att sjunga stämsång tillsammans med kantor Rigmor Lundmark. Det är vi församlingsbor i Haparanda-Nedertorneå församling ej bortskämda med. På väg hem kunde man stå och jämföra olika sorters broddar med varandra om man ville, ty utanför var världen helt täckt av is.
Fick höra av en bekant till en bekant, att en dag under julhelgen fick Haparanda Vårdcentral ta emot flera patienter med benbrott under en och samma dag. Vet inte hur pass stor frekvensen av benbrott är i Haparanda Kommun, men jag skulle tro att det kanske rör sig om några fall per månad, i vanliga fall.
Nyårshelgens bomber och raketer slog nog rekord i år. Redan före julhelgen kunde man höra spridda krevader i byn. Eftersom min systerdotters rockband "Cave Canem" uppträdde på Krannigatan i HaparandaTorneå, pälsade vi på oss och ställde kosan mot öster. Redan vid ankomsten till Ikea-parkeringen hörde man bombernas muller i fjärran. Ljudstyrkan ökade ju närmare midnatt man kom. Först vid Finlands tolv-slag, sedan vid Sveriges. Dessutom har många inte vett nog att fatta att man inte ska skjuta raketer i folksamlingar. Och vem vill se Era billiga "pang"-raketer, när ett mycket mer påkostat och storslaget fyrverkeri äger rum samtidigt? När vi kryssade fram bland nyårsfirare från olika håll i världen, ackompagnerade av smattret och mullret från nyårsraketer, kom jag på att så här måste det ha låtit under andra världskriget.
Den fruktansvärt kalla nordanvinden till trots, spelade tjejerna i Cave Canem bra. Trots att kylan gjorde att gitarrerna blev ostämda och flickorna hade så stelfrusna händer att dom var tvungna att slicka på fingrarna för att plektrumen skulle hållas i kvar i handen. Men så är livet som rockstjärna. Det är inte bara glitter och glamour!!
Inför 2008 hoppas jag att vi får mer snö. Det är så synd om alla skidåkare och skoterförare. Själv tycker jag att det är skönt att slippa skotta! Bara vi skulle slippa denna halka.
Julottan på juldagen var välbesökt, som alltid. Vi morgonpigga besökare fick höra guds ord och dricka kaffe och äta hembakat kaffebröd. Dessutom överraskade prästen Ari Niskala oss besökare, med att sjunga stämsång tillsammans med kantor Rigmor Lundmark. Det är vi församlingsbor i Haparanda-Nedertorneå församling ej bortskämda med. På väg hem kunde man stå och jämföra olika sorters broddar med varandra om man ville, ty utanför var världen helt täckt av is.
Fick höra av en bekant till en bekant, att en dag under julhelgen fick Haparanda Vårdcentral ta emot flera patienter med benbrott under en och samma dag. Vet inte hur pass stor frekvensen av benbrott är i Haparanda Kommun, men jag skulle tro att det kanske rör sig om några fall per månad, i vanliga fall.
Nyårshelgens bomber och raketer slog nog rekord i år. Redan före julhelgen kunde man höra spridda krevader i byn. Eftersom min systerdotters rockband "Cave Canem" uppträdde på Krannigatan i HaparandaTorneå, pälsade vi på oss och ställde kosan mot öster. Redan vid ankomsten till Ikea-parkeringen hörde man bombernas muller i fjärran. Ljudstyrkan ökade ju närmare midnatt man kom. Först vid Finlands tolv-slag, sedan vid Sveriges. Dessutom har många inte vett nog att fatta att man inte ska skjuta raketer i folksamlingar. Och vem vill se Era billiga "pang"-raketer, när ett mycket mer påkostat och storslaget fyrverkeri äger rum samtidigt? När vi kryssade fram bland nyårsfirare från olika håll i världen, ackompagnerade av smattret och mullret från nyårsraketer, kom jag på att så här måste det ha låtit under andra världskriget.
Den fruktansvärt kalla nordanvinden till trots, spelade tjejerna i Cave Canem bra. Trots att kylan gjorde att gitarrerna blev ostämda och flickorna hade så stelfrusna händer att dom var tvungna att slicka på fingrarna för att plektrumen skulle hållas i kvar i handen. Men så är livet som rockstjärna. Det är inte bara glitter och glamour!!
Inför 2008 hoppas jag att vi får mer snö. Det är så synd om alla skidåkare och skoterförare. Själv tycker jag att det är skönt att slippa skotta! Bara vi skulle slippa denna halka.
