SNÖ, SNÖ OCH MERA SNÖ (och den årliga skidtävlingen)
Det är inte klokt vad det har snöat. Jag tror inte att jag har skottat så mycket snö tidigare, som jag har skottat i vinter. Och ändå har vi lejt en traktor också. Men mellan "traktorskottningstillfällena" har det kommit mera snö, som man varit tvungen att ta hand om. Om inte annat har plogbilen kört upp höga vallar i porten. Och just som man har dragit en lättnades suck, vid påsk ungefär, och trott att "nu är snöhelvetet över", så kommer det mer snö. I och för sig naturligt för årstiden, det kallas ju inte Aprilväder för intet, men när det bara snöar och snöar och snöar känns det som att vintern aldrig tar slut. Jag var på hälsoundersökning, för en tid sedan och där ingick arbets-ekg medelst cykling. Till min stora förvåning fick jag höra att "du har bra kondition för en kvinna i din ålder"! Det måste bero på snöskottningen! Inget ont som inte har något gott med sig. :)
Emellanåt tinar vägarna upp så att promenaderna kan utföras i walkingskor för sommarvägar, men nästa dag är det dags för vinterstövlarna igen. Vad jag har upptäckt under mina promenader, är att hundskit som gömts i snö, kommer upp i tö. Och det är lite konstigt, eftersom vi har så många hundlatriner i byn. Nu menar jag inte att man ska lära hundarna att göra sina behov uti dessa, men hussarna och mattarna kanske skulle göra en gymnastisk rörelse och plocka upp "skiten". På vårarna brukar jag, förresten, hitta färdigpacketerade hundskitar i slänten vid mitt hus. Och dessa kanske kommer sig av just det faktum att husse lärt sin hund att använda latrinen, eller kanske hunden har ätit små, svarta plastpåsar som packeterar "avfallet" färdigt i tarmarna? Nå, hur det är med den saken tvista de lärde, men ni fattar vart jag vill komma med mitt resonemang!
I slutet av mars ägde det årliga klubbmästerskapet på skidor, rum på Nikkala elljusspår. Detta mästerskap är först och främst en avslutning på "Skidkul", som barnen i byn med omnejd har deltagit i. Men också "oldboysen" deltar. Den äldste är över 80 år! Årets upplaga var välbesökt, men kall. Själv skulle jag filma när barnbarnet kom i mål, men vinden blåste så kallt att fingrarna stelnade och kameran blev "trög". Men någon slags film av det hela fick jag till slut. Barnbarnet gjode f ö en bedrift och åkte det "långa" spåret istället för det som hörde till hennes åldersgrupp. Trött men lycklig kom hon i mål. Nikkalabarnen och ungdomarna är duktiga skidåkare överlag. Och vi vill ju gärna ge NIK och Skidkul "credit" för det. Några bilder lyckades maken i alla fall få av de ivriga ungarna:
